Barns rätt till levnadsstandard

Många av artiklarna i barnkonventionen handlar om sådant som man inte ens vill föreställa sig att barn utsätts för, som misshandel, sexuellt utnyttjande och människohandel. Men barnkonventionen tar också upp saker som känns mer självklara, som de flesta barn i Sverige redan har och som många svenska föräldrar därför kanske inte reflekterar över. En sådan sak är barns rätt till en viss levnadsstandard, som beskrivs i artikel 27 av barnkonventionen. Levnadsstandarden definieras mer specifikt som den som ”krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling”.

Redan i artikel 5 har det slagits fast i barnkonventionen att det är föräldrarna eller vårdnadshavarna till barnet som har det främsta ansvaret för barnets uppfostran och utveckling, och därmed också för att förse barnen med denna levnadsstandard. Det faktum att levnadsstandarden behöver tas med som en artikel i barnkonventionen är dock en tydlig indikation på att verkligheten ser annorlunda ut, och att långt ifrån alla föräldrar har möjlighet att förse sina barn med den uppväxt de har rätt till enligt barnkonventionen. Även detta behandlas i artikel 27, där det står att föräldrar eller ansvariga för barnet har ansvaret för att säkerställa levnadsvillkoren ”inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser”. Därför behandlas i både artikel 26 och 27 den hjälp som barn och föräldrar ska ha rätt till från staten. Artikel 26 nämner barns rätt till socialförsäkring, och beskriver hur ”förmånerna” som ett barn och dess familj har rätt till ska utgå från de resurser som familjen har. I artikel 27 specificeras detta ytterligare, då det står att konventionsstaterna ska ”vidta lämpliga åtgärder” för att hjälpa föräldrar att se till att barn verkligen får den levnadsstandard som beskrivs i barnkonventionen, till exempel genom att ”tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder och bostäder”, när det är nödvändigt. Det räcker med att gå in på en sida som Bigbaby.se, som säljer det mesta som ett barn behöver, för att förstå hur mycket det kostar att uppfostra ett barn. Den materiella tryggheten (det vill säga att ha tak över huvudet, att ha tillräckligt med mat och inte vara rädd för att gå hungrig, och att ha kläder på kroppen) är nämligen en förutsättning för att barn också ska kunna utvecklas psykiskt, andligt, moraliskt och socialt, så som beskrivs i artikel 27.