I dagens globaliserade samhälle blir barns rätt till sin kulturella identitet och tillhörighet allt viktigare. Det handlar om att ge barn en trygg grund och en förståelse för sin plats i världen. Barnkonventionen, som numera är svensk lag, ger oss viktiga verktyg för att förstå och tillämpa denna rättighet.
Barnkonventionen som grund
FN:s konvention om barnets rättigheter, även kallad Barnkonventionen, är central för att skydda och främja alla barns rättigheter. Flera artiklar i konventionen betonar vikten av att respektera och främja barns kulturella identitet. Redan i artikel 2 fastslås alla barns lika värde och rättigheter, oavsett bakgrund. Detta är en grundläggande princip för att barn från minoritetsgrupper ska kunna känna sig trygga i sin kulturella identitet. Som Barnombudsmannen tydligt förklarar, gäller Barnkonventionen alla barn som befinner sig i Sverige, oavsett medborgarskap eller uppehållstillstånd.
Artikel 8 i Barnkonventionen är också central. Den betonar barns rätt att behålla sin identitet, vilket inkluderar nationalitet, namn och familjeband, men också den kulturella identiteten. Om ett barn berövas sin identitet, ska staten ge stöd och skydd.
Barnets rätt till utveckling och delaktighet
Varje barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling, enligt artikel 6 i Barnkonventionen. Detta innefattar inte enbart fysisk hälsa utan även andlig, moralisk, psykisk och social utveckling. Kulturell identitet är en väsentlig del av ett barns psykiska och sociala utveckling. Genom att få möjlighet att utforska och förstå sin kulturella bakgrund kan barn skapa en känsla av sammanhang och tillhörighet. Barnkonventionen erkänner alltså, genom artikel 6, vikten av kulturell identitet för barns välmående och utveckling.
Artikel 3 understryker principen om barnets bästa. I alla beslut som rör barn ska deras bästa komma i främsta rummet. Detta inkluderar beslut som påverkar deras kulturella liv och möjligheter. Dessutom betonas i artikel 12 barnets rätt att uttrycka sin åsikt och att bli hörd. Barn har rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som berör dem, inklusive frågor om deras kulturella identitet. Vuxna har en skyldighet att lyssna och ta hänsyn till barnets åsikter.
Kulturell identitet i praktiken
Sedan 2020 är Barnkonventionen en del av svensk lag. Detta innebär att svenska myndigheter och domstolar är skyldiga att tillämpa konventionens bestämmelser i alla beslut och åtgärder som rör barn. Socialstyrelsen spelar en central roll i implementeringen av Barnkonventionen, bland annat genom att erbjuda kunskapsstöd och verktyg för vård och omsorg.
Språk, kultur och minoriteter
För barn som tillhör någon av de nationella minoriteterna i Sverige – judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar – är rätten till det egna språket och kulturen särskilt viktig. Artikel 30 i Barnkonventionen är mycket tydlig på denna punkt: dessa barn får inte förvägras rätten att ha sitt eget kulturliv, utöva sin religion eller använda sitt eget språk. I den statliga offentliga utredningen SOU 2020:63 konstateras att svensk lagstiftning i stort sett lever upp till detta, men att det finns vissa utmaningar. Exempelvis saknas uttryckliga bestämmelser som säkerställer att frihetsberövade barn har tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor, något som kan vara särskilt viktigt för att upprätthålla kulturell identitet och tillhörighet under frihetsberövandet. Det är av yttersta vikt att samhället aktivt stödjer minoritetsspråkens fortlevnad, exempelvis genom att erbjuda språkkurser, kulturarrangemang och stöd till tvåspråkig undervisning.
Artikel 14 i Barnkonventionen skyddar dessutom barns rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, vilket också är en viktig del av den kulturella identiteten.
Media och utbildningens roll
Barnkonventionens artikel 17 framhåller massmedias viktiga roll i att främja barns sociala, andliga och moraliska välmående. Staten har ett ansvar att se till att barn har tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor, och att detta material är av socialt och kulturellt värde. Rädda Barnen betonar artikel 17:s betydelse för barns möjlighet att ta del av sitt kulturarv. Media uppmuntras att ta hänsyn till språkliga behov hos barn som tillhör minoritetsgrupper.
Utbildningssystemet har också en central roll. Förskolans läroplan (Lpfö 18) slår fast att förskolan ska vara en kulturell mötesplats som aktivt främjar barns förståelse för värdet av mångfald och respekten för olika kulturer. Artikel 29 i barnkonventionen betonar att utbildning ska syfta till att utveckla respekt för barnets föräldrar, barnets egen kulturella identitet, språk och värden.
Även artikel 20, som handlar om barn som är placerade utanför hemmet, betonar vikten av kulturell bakgrund. Vid placering i familjehem ska hänsyn tas till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund.
Utmaningar och möjligheter
Funktionsnedsättning och kulturell identitet
För barn med funktionsnedsättning är rätten till kulturell identitet och tillhörighet lika viktig som för alla andra barn. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är tydlig med att dessa barn ska ha möjlighet att delta i kulturlivet på lika villkor. Detta kan innebära krav på tillgängliga lokaler, anpassade aktiviteter och stöd för att möjliggöra deltagande. Artikel 30 och 31 i Barnkonventionen betonar rätten till kultur, fritid och rekreation.
Kultur, integration och Skapande skola
I Sverige prioriteras barns rätt till kultur högt, vilket framgår av Riksdagens kulturutskott (Betänkande 2015/16:KrU4). Ett viktigt initiativ är “Skapande skola”, som syftar till att stärka samverkan mellan skolan och det professionella kulturlivet. Genom Skapande skola får barn och unga möjlighet att delta i kulturella projekt och aktiviteter tillsammans med professionella kulturutövare. Detta ger inte bara tillgång till kultur, utan också möjlighet att själv skapa och uttrycka sig, vilket är avgörande för utvecklingen av en kulturell identitet. Kultur kan också vara ett kraftfullt verktyg för integration och för att skapa en känsla av tillhörighet i ett mångkulturellt samhälle.
Enligt en rapport från riksdagen ([Rapport från riksdagen 2011/12:RFR11](https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/rapport-fran-riksdagen/kunskapsoversikt-om-nationella-minoriteter_gz0wrfr11/html/)) behövs mer forskning om nationella minoriteter ur minoriteternas eget perspektiv. Det är viktigt att involvera minoriteterna själva i forskning och att fokusera på deras historia, kultur och språk.
Att främja barns kulturella identitet
Att säkerställa barns rätt till kulturell identitet är en ständigt pågående process. Det kräver engagemang och samarbete mellan många olika aktörer i samhället: föräldrar, lärare, politiker, kulturarbetare och många fler. Genom att aktivt lyssna på barn, skapa inkluderande miljöer och främja mångfald kan vi ge alla barn en stark och positiv känsla av kulturell identitet och tillhörighet.
Föräldrar och andra vuxna i barns närhet spelar en viktig roll. Genom att uppmuntra barn att utforska sin kulturella bakgrund, delta i kulturella aktiviteter och lära sig om andra kulturer, kan vi bidra till att stärka deras kulturella identitet. Det kan handla om att läsa böcker, se filmer, besöka museum, fira traditioner eller lära sig ett nytt språk. Det viktigaste är att skapa en miljö där barn känner sig trygga och stolta över sin kulturella bakgrund.
I framtiden är det viktigt att fortsätta arbetet med att skapa ett samhälle där alla barn, oavsett bakgrund, känner sig delaktiga och respekterade. Det handlar om att fortsätta utveckla inkluderande läroplaner, tillgängliggöra kultur för alla barn, och att aktivt motverka diskriminering och fördomar. Genom att investera i barns kulturella identitet investerar vi i en rikare och mer harmonisk framtid för oss alla.